Vår tids största utmaning - att få till stånd en vettig ansats

June 30th, 2007

Vår tids största utmaning heter det i Brännpunkten SVD.

Tällberg Ekman nämnar BÅDE koldioxid OCH oljetopp som tillsammans med miljöförstöring och nuvarande finanssystem kommer leda till kollaps.

Intressant. Och ändå blir man trött. Låt mig säga varför.

Medförfattare är från Resilience Centre Stockholms Universitet. Från deras hemsida verkar det vara DEM som skall komma med förslag. Men dem skall forska - inte kommer med svar - då blir dem av med jobbet. Varje forsknings insats brukar avslutas med förslag till mer forskning.

Åtminstone har dem flaggat för problemet. Samtidigt visar dem problemet med att kritisera Business as Usual. Kommer man med fler kritiska punkter i samma artikel behövs det bara att någon ifrågasätta EN punkt för att hela resonemanget blir mindre slagkraftigt.
Första kommentaren (!) ifrågasatt deras resonemang kring koldioxid.

Jag undrar om inte koldioxidfrågan inte används av business as usual anhängare för att undergräva business as sustainable (om det nu inte är en oxymoron).

Strategin: skapa mycket prat kring global uppvärmning, låt miljö och Peak oil anhängare vara med i debatten. När det blir kritik mot business as usual är det bara att skjuta ned koldioxid argumentet. Snyggt.

För att förstÃ¥ hur skickliga industrigrupperingar kan vara i sitt “SPIN” borde man kolla flouride debatten. Enligt en ny bok övertalade industrin i USA folk att flouride borde finnas i dricksvatten trots att det finns bevis att det är skadligt för hälsan.

Vad kan vi lära oss av detta? varje uppmaning till ändring av fossil-energi/ekonomiskt tillväxt/omvärdering av värdet av miljötjänster kommer att mötas av en väl förbered motstÃ¥nd. Tällberg som sÃ¥ mÃ¥nga andra insatser kommer att sluta som Sveriges berömda satsning att blir oljeoberoende 2015 - ingenstans. När jag kom till Sverige kommer jag ihÃ¥g en historia som slutade med “det bidde en tumvante.” Inte dÃ¥ anade jag att det var sinnebilden för Sveriges ansträngningar mot hÃ¥llbarhet.

Politikerna ger sken av att Sverige är på rätt väg - bara för att rädda sig själva

December 4th, 2006

Vad jag tror mig se är en förändring som pågår inom politiken. Detta poängteras otroligt skickligt i denna veckans Veckans Affärer.

Från att enkelt kunna avfärda peakoil – are och miljöfanatiker som ”muppar” har den växande berg av expertuttalande om allt från kostnader för klimatförändring (Stern Report, Al Gore’s Film och på TV Planeten)  till beräkningar på oljeproduktionsbortfall i media tvingat ”business as usual” anhängare att ändra stil.

[quote] A number of independent, mainstream analysts have confirmed that growth in global conventional oil production may end soon. Last week, the International Energy Agency’s Claude Mandel concluded, “On current trends we are on course for a dirty, expensive, and unsustainable energy future. Urgent government action is required. [/quote]

Jag rekommenderar att ni tittar på planeten (www.svt.se/planeten) - kan ses över webben. Under en timme kommer expert efter expert att förklarar varför resursanvändning (både mineral och biologiskt) inte kan fortsätta. Och att det är URGENT.

Efter varje avsnitt kommer representanter in från regeringen. Jag såg miljöministern och en ekonom som sitter som rådgivare till regeringen.

Deras respons (jag häpnar) är att filmen är alltför pessimistiskt och de menar att man skall vara optimist och att de minsann är optimistiskt för att Sverige är ledande inom området och har varit det länge.

Nya taktiken är alltså att acceptera den icke-hållbara i situationen, betonar att det inte finns anledning till panik och att det görs massor som säkerställer att Sverige är på rätt väg mot hållbar utveckling och att kunna hantera oljebrist.

Både Carlgren och Ekonomen hävdar att Sverige demonstrerar hur ekonomiskt tillväxt är möjlig utan ökade energiintensitet.

Det är anmärkningsvärt att Veckans Affärer (som denna veckan förklarar peak oil situationen mycket bättre argumenterande än många peakoil anhängare) ser igenom detta.

Kanske för att de fattar att företagen inte kan överleva i dagens samhälle utan billig energi. Det säger dem klart och tydligt.

VA betonar att Svenska bolag ligger långt efter när det gäller detta, och att Sverige håller på att tappa greppet.

Mina funderingar: Dem som KAN behålla jobben är politiker och Cambridge Associates osv.

Nu är det därför den politiska etablissemanget ”Peddling Petrol Prozac”på ett mer nyanserat sätt. Och vissa oljebolag. Min teori: har man ett jobb som innefattar att hantera förändringar och man inte ha möjlighet att hantera dessa förändringar, för att bihålla makten så länge det går ger man sken av att ”business as usual” är den rätta vägen.

Affärsvärlden har dock börjat vakna.

Kuba är mer rättvis och mindre miljöförstörande än Sverige - kritiseras ändå hårt.

December 4th, 2006

Få länder utsätts för så hätska angrepp i svensk media som Kuba. Vanligtvis gäller angreppen bristande mänskliga rättigheter, främst att det saknas flerpartisystem och pressfrihet i landet. Man jämför då med Sverige. En jämförelse med de flesta andra länder i tredje världen i dessa avseenden skulle snarast utfalla till Kubas fördel. Människan måste ha både frihet och rättvisa. Kuba har satt rättvisan främst. Förhoppningsvis resonerar man att när rättvisan finns kommer friheten automatiskt. Vad gäller läskunnighet, låg barnadödlighet, skolgång, livslängd, sjukvård, sanitet, frihet från hunger och tillgång på rent vatten ligger Kuba i klass med Skandinavien, långt framför jämförbara tropiska länder och även bättre än en del industriländer. Man har exempelvis lägre barnadödlighet än i USA. Allt detta kan man läsa om i FN:s årliga välfärdsrapporter (Human Development Report). I den senaste upplagan finns ett nytt index som mäter Välfärd minus BNP, alltså ställer skolgång, sjukvård, livslängd etc i relation till den totala konsumtionen. Här skiljer sig Kuba från alla andra länder i världen. Man har alltså lyckats få toppnoteringar på de flesta av FN:s välfärdsmått men samtidigt hållit den privata konsumtionen nere. Kanske något att tänka på nu när jordklotet håller på att koka över? Här kan vi kanske finna ett föredöme för andra fattiga länder att skapa välfärd utan att göra slut på jordens resurser. Kuba kanske delvis har blivit tvungen till detta på grund av handelsblockaden. Resursbrist kan komma att tvinga länder som Kina och Indien och kanske hela världen in på samma spår. I den bästa av världar har alla människor frihet, jämlikhet och rättvisa. Det finns flera sätt att sträva efter detta. Kuba har valt ett sätt som kanske inte är perfekt, men som ändå har givit bättre resultat än vad de flesta länder med liknande utgångsläge har kunnat åstadkomma. Vi kan kritisera Kuba för politiska brister men vi bör vi inte bortse från de sociala framgångarna.

Vad skiljer etablissemanget från peakoilare?

September 19th, 2006

Artikeln hämtat från oilawareness. meetup.com diskussion. Oscar Kjellberg.

Jag har börjat fundera över varför skillnaden är stor mellan etablissemanget och ASPO. Det svenska etablissemangets syn kan man bland annat utläsa ut av

  • * lÃ¥ngtidsutredningarna, *
  • rapporten Oljans ändlighet - Ett rörligt mÃ¥l! En del av Energimyndighetens omvärldsanalys (ER 2006:21) skriven av Urban Kärrmarck och
  • * Oljekommissionens rapport. Att lÃ¥ngtidsutredningarna kommer fram till att strukturomvandlingen fram till 2020 kommer att fortsätta som hittills beror pÃ¥ att man antar att prisutvecklingen pÃ¥ olja och energi kommer att vara ungefär som den var i förjan av 2000-talet dvs en mycket mÃ¥ttlig ökning.

Oljekommissionens rapport handlar egentligen mest om de tekniska möjligheterna att utveckla nya energibärare. Den mest intressanta är Urban Kärrmarcks rapport Oljans oändlighet - Ett rörligt mÃ¥l!. Medan ASPO i sin senaste revision den 20 augusti kom fram till att den globala oljetoppen för samtliga kategorier av oljor inträffar 2010 skriver Kärrmack att “Under den närmaste 20 till 30, Ã¥ren är inte tillgÃ¥ngen av olja i marken den gränssättande faktorn för oljeutvinning. Inte ens för perioden därefter finns ovedersägliga tecken pÃ¥ att den fysiska tillgÃ¥ngen av olja är gränssättande. Men den konventionella oljeutvinningen stÃ¥r inför en oundviklig framtida nedgÃ¥ng. Redan nu utgör okonventionell olja ca 5 % av den totala utvinningen. Den andelen kommer att kraftigt ökas. Tidigare antogs en sÃ¥dan övergÃ¥ng medföra stora prisökningar.

Men med hjälp av ny teknik behöver den okonventionella oljan inte bli dyrare än den konventionella olja som idag utvinns offshore.” Om metoden för att bedöma tillgÃ¥ngen säger han att Peak Oil utgÃ¥r frÃ¥n den “historisk fyndtakten kombinerat med en värdering av redovisade reserver” medan etablissemanget använder sig av “statistiska beräkningar baserade pÃ¥ befintlig kunskap om sedimentlager”. Hans kommentar till denna skillnad är att “Peak Oils metod kan inte användas för att beräkna de utvinnbara tillgÃ¥ngarna. Teknikutveckling och investeringar underskattas. Modellen för att beräkna fyndtakten är missvisande.

Etablissemanget använder sig av bÃ¥de vetenskapliga metoder och empirisk erfarenhet.” Jag inser att detta är en mycket kortfattad beskrivning av de bÃ¥da gruppernas metoder men samtidigt torde en viktig del av förklaringen till de skilda synsätten bottna i att man använder olika metoder. Det skulle vara intressant att höra en diskussion om detta. Jag har själv gjort ett försök att dra upp skiljelinjerna mellan en peakoil-ekonom (jag själv) och en vanlig etablissemangsekonom. Jag gör det genom ett antal pÃ¥stÃ¥enden som jag menar är riktiga men som etablissemangsekonomen inte accepterar.

  1. * Det globala energiuttaget kommer inte att kunna upprätthållas efter oljetoppen.
  2. * När energiuttaget minskar kommer tillväxten att upphöra vilket medför en ekonomisk kris.
  3. * Energipriset kommer att stiga i förhållande till priset på arbete. (Vi vet inget om de absoluta priserna eftersom dagens pengar saknar direkt koppling till fasta värden.)
  4. * Om denna priskvot stiger kraftigt eller långvarigt så leder det till inflation och en ekonomisk kris som i sin tur sänker kvoten så att ekonomin bromsas upp och så småningom kommer igång igen. Detta kan komma att upprepas gång på gång och långsiktigt kommer kvoten att vara stigande och allt mer volatil.
  5. * Företagens produktionsmix ändras när kvoten stiger. De kommer att minska kapitalintensiteten (i förhållande till naturresurser och arbete).
  6. * Även samhällets kapitalintensitet minskar dvs vi slutar att använda sådant kapital som blivit oekonomiskt.
  7. * Finansiella tillgångar baserade på fossilbränslebaserad teknologi kommer att värderas ner (börsras för vissa aktier).
  8. * Strukturomvandlingen kommer att präglas av teknologiskift, relokalisering och minskad skala. Min framtidsbild är alltså radikalt annorlunda än etablissemangets. För mig är priserna det avgörande. Vi styrs av prisändringar och prisrelationer. Nu står vi inför stigande utvinningskostnader för olja som dessutom saknar motsvarighet i mångsidighet och koncentration.

Min slutsats är att etablissemangsekonomen inte tror att oljepriserna kommer att stiga på kort sikt och inte att andra energipriser kommer att stiga på lång sikt.

För att oljepriserna inte skall stiga måste utbudet öka nästa lika snabbt som BNP-tillväxten och därvidlag blir bedömningarna olika beroende på vilken metod man använder sig av. För att energipriserna inte skall stiga på lång sikt måste vi lyckas utveckla tekniken att utnyttja flödande energikällor på ett sätt som vi idag endast kan drömma om. Oljekommissionen gjorde vad den kunde men mig lyckades den inte övertyga om att detta är möjligt.

oljekommission leder Sverige fel.

September 8th, 2006

Oljekommissionens rapport som kom ut under sommaren är en stor besvikelse. FrÃ¥gorna kring hur man kan arrangera tekniska och sociala system för att fÃ¥ Sverige att fungera lÃ¥ngsiktigt utan olja lämnas obesvarade. Inte heller adresseras riskerna för stigande energipriser de kommande tio Ã¥ren (Ringa anser oljekommissionens rapport, förmodligen lugnade av STEM:s skrift “Oljans ändlighet - Ett rörligt mÃ¥l!”)* Istället skall Sverige, enligt kommissionen, bli oberoende av olja med syfte att klara vÃ¥ra Ã¥taganden när det gäller koldioxidutsläpp.

Läs hela artikeln på cogito 

Miljoner till gröna bilen 2. Inget för hållbar utveckling.

July 20th, 2006

Volvo sparkar 1000 anställda och fordonsindustri får 200 miljoner plus för att utveckla gröna bilen 2.

Läs svidande kritik på POST CARBON. (engelska)

Oljekommissionen missar rejält

July 4th, 2006

Läs detta inlägg för svidande kritik av Oljekommissionens rapport. (På engelska.)

Två bra bloggar

July 2nd, 2006

Kjell Aleklett Titta in på Kjell Alekletts blog. Han driver ASPO association for the study of peak oil.

Och besök gärna Energikris.nu. Jonas Dahls bloggJonas som driver bloggen är naturvetenskaps lärare och han har stenkoll på siffror, mängden, nyheter mm.

Ecopolis NU!

June 28th, 2006

New Scentist (länk) har en utmärkt artikel om hur städerna kan byggas om för att bli fossil-energi fria och ekologiska.

Artikeln kan köpas on-line.

Bland lösningarna föreslår de

  • Ökning av stadsdensitet, planering för att minska pendling (prövas i t.ex Kina)
  • Ökning kommunalttransport
  • Recycling (eg.Biogasdrivna sopÃ¥karna i California)
  • StadsmarknadsträdgÃ¥rdar ( ex. Kuba)
  • Byggnader som är energi och vatten-snÃ¥l (melbourne City councils kontor - 70 av vatten frÃ¥n regn och 85% av el frÃ¥n förnybara resurser.)
  • Berlins Reictag planeras värmas med 94% veg. olja.

En hel stad planeras i Kina i för att

  • vara bilfri
  • använda grÃ¥vatten
  • förnybar energi
  • Ã¥tervinning

Jag kan inte låta bli att kommentera att medans Jan Edman och hans samtalsklubb diskuterar Sveriges enorm potential finns det regeringar som helt enkelt SATSA på nytänkandet.

Här hemma syns det för få experiment, speciellt med städer.
vi hinner hamna på efterkälke och blir erbjudna miljöteknik av Kineserna.De ligger redan främst med maglev tåg.

Vilket pris oljeberoende?

May 24th, 2006

Sedan USAs oljetopp 1970 har kostnaden för deras import skjutit i höjden. klicka för att besöka Z FACTS.COM